crazybooklovers

Alla inlägg under januari 2014

Av Mustaschen & Harrypottarn - 15 januari 2014 11:33


När vi väl kommit in, fanns ingen återvändo. Iris greps av ilska. Alverna visade sitt sanna jag. Svartalver. Dem drog sina svärd. och Iris räckte mig ett av sina medans hon spände sin pilbåge. Vi var inlåsta. Bortom räddning. Därför fick vi klara oss själva. Tjejen sprang mot oss och försökte hugga oss i små bitar med hennes stora och klumpiga vapen. Men jag hann före och hindrade henne. Iris backade och sköt en pil som precis flög förbi mig och hamnade i tjejens arm. Ett ljust väsande for ur henne. Sedan kom den långa killen. Han hade två spetsiga svärd och försökte två gånger minst hugga av mitt huvud. Men jag hann först igen. Iris sköt två pilar i ryggen på honom. Den sista var svårast. Han var smal som en sticka och kunde förflytta sig snabbt som en vässla och kan plötsligt försvinna, och sedan dyka upp bakom en. Men Iris var snabbare. Hon sköt minst fyra pilar. Sedan sprang vi. Men vi visste inte vart vi skulle.

Vi försökte gömma oss så bra vi kunde för alla svartalver. Men med min luftiga klänning som svänger åt alla håll när det blåser var det nästan omöjligt. Men bara nästan. När vi kommit till "slutet" såg vi en annan port. Och det var verkligen tur att Iris var här! Annars hade jag aldrig tänkt på att ta med nyckeln. Men ännu en strid väntade där. 


Vi klarade oss som också var tur. Vi hann springa ut och låsa in alla innan fler kom ut. Men nu var vi inte längre bland alverna. 


 

//Piraya

Av Mustaschen & Harrypottarn - 15 januari 2014 10:52

Jag såg hur solen gick upp över bergen. Himlen sken upp av solstrålarna. Jag kände en lukt av både vår och sommar. Det var en härlig blandning. Iris kom ut ur det där rummet jag nyss hade sovit i. Vi stod nu, jag, mamma och Iris på en stor sten balkong och såg ut över hela den magiskt vackra platsen. Jag kände hur ett skratt for ur mig. Och då hörde jag även Iris pärlande skratt. Och mammas. 

- DEM KOMMER!!! Skrek någon utan förvarning. Mamma och Iris stirrade på varandra, dem visste inte vad dem skulle göra. Men sedan gjorde Iris någon slags bestämd min, och mamma nickade. Då tog Iris tag i min arm och vi for iväg. Och hela min kropp greps av oro. Vad skulle jag göra nu? 

- Vart ska vi!? Frågade jag. Men Iris svarade inte, hon bara förde ett finger mot sin mun. Alltså skulle jag vara tyst. Inga frågor kunde få svar just nu. Jag visste inte äns var vi var nu! Men jag hade en teori...

Då kom alver springade mot oss! Precis vad jag trodde. Vattnadal. Egentligen hade det ett annat namn. Men jag kommer inte på vad. Rivendell är på engelska. Eller Elronds hus... Nu blev jag bara förvirrad. Det verkar inte vara så bra att tänka för mycket.

-  Na leo esse Athena? Frågade den längsta alven. Jag svarade inte utan tittade bara bort eftersom dem inte pratade med mig. Eller...?

- Emily, dem undrar ifall... sen tystnade hon. Hon vände sig mot alven igen och sa: Tancave.

- Hon förstår inte alviska! Sa hon sen. Då vände jag mig mot henne igen. 

- Åh! Jaha, vi undrar om ditt namn är Athena. Sa dem. Jag brast i skratt. 

- Nej, haha! Det kan inte vara jag. Svarade jag. Sedan började alverna diskutera något. Men jag uppfattade bara "orco" och "Quenya"Jag antog att det var på alviska. 

- Följ med oss, är ni snälla. Sa en kvinna, med långt och ljust hår. 


Vi stannade precis innan den. Den stora porten. Porten var svart och jag fick en känsla av obehag. Avlägnsa väsningar hördes från andra sidan. Kvinnan med det ljusa håret tog fram en stor nyckel och satte i den i ett nästan osynligt lås. När porten öppnades vinkade hon åt oss att komma. Men då visste vi ju inte att det var en fälla. 


//Piraya

Av Mustaschen & Harrypottarn - 14 januari 2014 13:55

Den här hästboken, den är bara så bra! Även sånna som inte är hästintresserade borde läsa den! 


 

//Piraya ♥

Av Mustaschen & Harrypottarn - 14 januari 2014 13:50

Den här låten påminner mig om en av dem BÄSTA  böckerna jag läst! Åh, den är så bra!   



Boken:

  ♥♥♥ 

//Piraya

Av Mustaschen & Harrypottarn - 14 januari 2014 12:50

Jag tappade andan i några skunder. Min hjärna uppfattade inte vad som håller på att hända. Eller vad som händer. Jag tappade balansen och började flaxa med armarna som en fågel. Men jag for ner som en sten på marken ändå. Jag drog åt mig armen men råkade skära mig på någonting. Ett vrål for ur mig och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. När jag vände på huvudet för att se vad det var såg jag ett svärd. Jag tog tag i svärdsfästet och - Utan tvekan - tog upp det samtidigt som jag ställde mig upp. Jag brydde mig inte om att tårarna rann ner för mina kinder. En efter en kom dem. Nu stod det närmare ett tjugotal stycken orcher framför oss. Jag sprang mot dem, försökte köra "Aragorn-thorin-fili-kili-style." Men efter en stund hade jag fått ett stort sår på armen. Orcherna var inte längre många. Endast tre sycken återstod. Dem tog tjejen hand om. Eftersom att jag inte visste vad hon hette tänkte jag att jag skulle kalla henne för Sophie. Men det behöver jag inte när jag pratar med henne. Oväntat börjar allt bli lite dimmigt, eller mer... suddigt. Det kändes som om jag snurrade runt. Som om jag var på liseberg och åkt balder över femtio gånger. Och rätt som det är blir allt svart. 


- Hämta vatten! Hör jag en avlägsen röst sig. Jag blinkar till och märker att det är Sophie, och hon är inte alls avlägsen. Hon står faktiskt precis bredvid mig. 


Och det var del 3 då.. del 4 kommer snart... Haha nej, jag skojar bara! Här är fortsätningen xD


Jag gnuggade mig i ögonen och försökte sitta upp. Men mina armar orkade inte. Dem kändes bara som gelé. 

- Är du vaken? Sa Sophie och tittade på mig med sina lysande gröna ögon. Jag nickade. Jag märkte att jag låg i en säng. I ett vackert rum. Då kom en person in! En som jag kände, kände väldigt väl!

- Godmorgon Emily! 

Mamma.

Jag skrattade och kunde inte låta glädjetårarna komma fram. Mamma kom fram och kramade mig hårt. Men ändå mjukt. Sophie Log. 

- Hur har färden hit varit, Iris? 

Iris? Betyder inte det "Regnbågens Gudinna" eller nåt?

Lite klumpig, kan man säga... Vi träffade på.. Och där slutade hon. Men mamma fortsatte.

- ....Orcher.. Iris nickade. 

- Emily är en väldigt modig tjej. Utan henne hade det varit svårt att komma undan alla.

Du menar döda. Tänkte jag. 

- Borde du inte berätta... Sa Iris. Mamma nickade. 

-  Jo, men senare. Nu ska jag visa henne var vi är. Mamma räckte fram handen och jag tog tag i den. Sedan drog hon upp mig, men inget gjorde ont längre. Jag sneglade mot min arm. Såret var borta! Vi gick ut ur rummet och det var inte förrän då som jag märkte vad för kläder jag hade. Och mamma hade! Jag hade en lång luftig klänning utan ärmar med ett blommigt mönster. Mamma hade också något liknande. Mitt ljusbruna hår var utsläppt och mammas blonda också. Vi såg väldigt lika ut. Vi hade även blommor i håret. Jag fnissade lite. Jag hade en krans med vita blommor. Mamma hade också vita blommor, men mycket mindre. Jag kände vinden som tog tag i mitt hår och sakta släppte ner det så att det föll ner igen. Jag ville att det här ögonblicket skulle vara föralltid. 


Okej, nu är del 3 slut! Haha, här har ni bilder på hur jag menar att dem ser ut:

Emily:

       


Emilys mamma:

      


Ja, något i den stilen! Haha♥ //Piraya   


Av Mustaschen & Harrypottarn - 13 januari 2014 07:46

TACK FÖR ATT DU KOLLAR IN PÅ VÅR BLOGG!!!! DET BETYDER ALLT FÖR OSS <3

Puss^^
/Mustachen

Av Mustaschen & Harrypottarn - 12 januari 2014 11:46

Kärlek till er idag

Av Mustaschen & Harrypottarn - 11 januari 2014 22:27

Det är den där berättelsen om Emily ;)


Jag såg nog väldigt lustig ut. Men vem skulle inte göra det? Helt plötligt, förflyttas man till ett ställe pågrund av att man tappar en bok och sedan kommer någon skum the lord of the rings-tjej och babblar.

Men jag gillade sånt. Så varför är jag då så...rädd?

- Vart ska vi? Frågade jag. Vi trampade runt bland stenar och kvistar och träd.

- Bara följ mig! Sa hon och drog in mig längre in i skogen. Jag försökte rycka bort min arm men hennes grepp släppte inte. När jag med konstiga - Och våldsamma - rörelser lyckats råkade jag både riva mig i en taggbuske och slå till henne samtidigt, när jag drog väck armen. Jag gick generead efter henne och tänkte att jag inte borde göra så mycket mer. Oväntat stannade hon framför mig och jag tittade upp från marken, som jag stirrat på den sista biten. En stor sten vägg hindrade våran väg. Fast jag visste inte vart vi skulle eller äns om vi var på en väg. Hon tog fram handen och började mummla några ord. Hennes han nuddade mjukt väggen framför oss oc h plötsligt såg jag formerna av en dörr framför oss. Då! Då slogs en dörr gjord av sten upp! Om jag inte bestämt mig för att göra något mer skulle jag skrikit. Eller frågat vad hon hade gjort. Vi gick in en mörk kammare som verkade ha fler vägar längre in än en. 

- orco ar torog...aiquen nurta nat...

Jag brast i skratt. Vad var det för språk?

- Alviska... sa hon..

- Men...hur... jag... va? Hur visste du vad jag tänkte? Hon rykte på axlarna och  vi fortsatte innåt.

- unat sinome...nai eta  me..

Och då såg jag det. Eller den.


// Piraya


( tryck HÄR om ni vill lära er lite alviska ) 

 

Lite musik också!   

Presentation


A little reading everyday keeps reallity away ~
Vi är två tjejer som älskr att läsa! Här hittar du fangirling, boktips, noveller skrivna av oss och mycket mer!
Kontakt/sponsring: eddithebooklover@gmail.com
Obs! Att stjäla inlägg härifrån är inte okej.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om vår blogg?
 Älskar den
 Bra
 OK
 Nja...
 Buuuuu
 Dålig!!

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6 7
8
9 10 11 12
13 14 15 16 17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Cute Polka Dotted Rainbow Bow Tie Ribbon

Skapa flashcards