Jag var trött och mina armar kändes  som tegelstenar, så tunga att jag inte kunde lyfta dem. Sömning och utmattad släpade jag mig upp för trappan  mot mitt rum. Morgondagen skulle bli en väldigt jobbig och stressig dag så det var bäst att få lite sömn. Halvvägs uppför trappan sneglade jag på den guldbruna klockan på min vänstra handled. Tjugo i sju. 

- Ska du gå och lägga dig redan? Undrade mammas avlägsna röst ifrån köket. Jag orkade inte öppna munnen. Jag gjorde något ''Mmmhm'' ljud för att inte behöva svara på frågan.

- Ja, okej då! Godnatt. Ropade hon. Jag fortsatte upp för trappan och efter att ha öppnat dörren till rummet, klappat katten som hoppat upp på bordet och bytt om, slängde jag mig på madrassen med en suck. Jag drog den hjärtformade kudden med sommarfärgade blommor intill mig. Bakom ögonlocken brände tårarna. Jag har fortfarande inte riktigt förstått varför det heter öginlock. Det skulle vara så himla mycket coolare om dem hette något annat. Kanske ögongardiner? Nej, jag vet inte. Spegeln som hängde på den högra kortsidan av rummet såg nästan ond ut. Mina ögon var röda när jag tittade in i den och jag kunde inte längre hålla emot. Ett regn av sorg och smärta dränkte mina fräkne-täkta kinder. Vad hade jag gjort för att förtjäna det här?  Jag blundade hårt och börja tänka på något annat. En fantasi dröm formades i mitt huvud och gjorde mig ännu sömnigare. 

Ett hårt dunkande i mitt huvud väckte mig. Jag hade slagit i huvudet i väggen medan jag sov. Kudden jag tryckt emot mig kvällen före låg på golvet. Jag vände huvudet mot fönstret och såg ut över den lilla världen där ute. Solstrålarna visade sig igenom dem tjocka molnen på den isblåa himlen. Vädret klistrade nästan fast ett leende på mig, fast jag redan log. Långsamt ställde jag mig upp och gick emot dörren till trappan. Jag drog med blicken över rummet för att se vad som fanns kvar. En madrass och en filt, ett bord och en spegel. Och den där hjärtformade kudden. 

- Skynda dig nu! Du vet att vi måste fixa till rummen i huset också.

Jag hade fixat mig och tagit ut det sista ifrån rummet innan det plötsligt slog mig att Johnny inte var här, mammas pojkvän. 

- Var är Johnny, ska inte han hjälpa till?

Mamma ryckte på axlarna och hennes ögon blev blanka och våta utan att några tårar rann. Något var fel, det kunde vem som helst se. 

När vi väl kom iväg blev jag så ivrig att jag inte kunde sitta still. Världen liksom flöt förbi utanför fönstret och det var första gången på länge som jag var glad på riktigt. Musiken spelade på stereon i bilen och plötsligt kom min och mammas favoritlåt! - The Man med Aloe Blacc. Vi skrattade och pratade ända tills vi såg den lilla svarta delen av taket på huset. Vi var framme!

//Piraya

Snart kommer nästa del! Hoppas ni gillar den... Kommentera om ni tycker att jag ska ändra den så att den blir bättre på något sätt :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tipsar verkligen om bokserien WondLa. Dessa är skrivna av Tony DiTerlizzi som även är en av författarna till Spiderwick serien.  Det handlar om Eva Nio som har under hela sitt 12-åriga liv levt under jord med en robot, Modr, som tagit hand om h...

Hej! Jag har inte bloggat på ett tag och så kommer det att fortsätta va ett tag. Jag har bara inte haft någon lust, sorry! /Mustaschen ...

Hej! idag har jag något väldigt spännande att prata om. Nämligen Bokmässan 2014 ! Jag kommer att vara där på lördag, och jag planerar att vara med på: -Workshop, hur mysterier blir till. -Overkliga verkligheter, science fiction och fantasy. ...

Hej allihopa! Jag skulle bli jätteglad om ni kunde läsa min Wattpad historia Swiftly A Witch :) Jag heter själv Eddiswift . Tack! /Mustaschen ...

Som ni på bloggen kanske har märkt, har jag inte läst så mycket på sista tiden. Jag har helt ärligt inte känt för det. Men nu är jag igång igen! Harry Potter hjälper alltid. /Mustaschen ...