Del 4

Jag var helt omtumlad efter den musikaliska uppvisningen. Jag började undra om hon gillade att sjunga också. "Ja, det gör jag. men jag vet inte om jag är så bra på det." Sa hon. Jag hoppade till. "Jag sa aldrig nåt, haha! Läser du tankar..?" Sa jag...

"Jag har lärt mig lite." Jag fick sluta fråga konstiga frågor, det började bli lite skrämmande...

Plötsligt hörde jag Angelina skrika. Hon glodde på mig och försökte prata men kunde inte. Hon bara mimade ett Hjälp. Då tog hon tag i min arm och färgerna i rummet blandades ihop och allt blev suddigt.  Det surrade i mitt huvud och mina ben värkte. Jag var tvungen att sätta mig ner. Allt snurrade runt om mig  och jag höll om mitt huvud. Jag försökte skrika men inte ett ända ljud hördes. Jag blundade hårt. När surrandet var över öppnade jag ögonen lite grann men höll fortfarande om huvudet. Vart var vi? Vi var precis utanför ett stort hus och det var mörkt, såg ut som natt. Men om jag inte hade sett en stor kyrkklocka ett par meter bort hade jag också trott att det var det. Kvart över 3. Angelina stod upp framför dörren till det stora huset. "Vi måste... gå in hit!" Skrek hon, och hon var rädd.

Del 3

Plötsligt blev vingarna mindre och dem liksom vek ihop sig och när hon vände sig om var dem borta. "Hur ska jag komma hem igen?" Sa hon och jag såg att en tår föll ner för hennes kind. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hennes blonda hår började plötsligt uppe vid hårbottnen bli mörkare, det blev mörkbrunt. Och det såg ut som ett regn ner för hennes hår. Hela håret hade blivit mörkbrunt. Jag stod där och gapade. Hon föll sedan ihop på marken. och blundade. Hon somnade in och sov en djup sömn. Jag lyfte upp henne på soffan och hämtade en filt. 

Jag gick och la mig för att se om detta verkligen var sant.

Nästa morgon vaknade jag av ett brak. Angelina stod i köket och råkade tappa en kastrull i golvet. "Jag tyckte att det var lite stökigt så jag städade lite...hoppas det var  okej." Sa hon. Jag nickade sakta. "Förresten, jag vet inte varför jag frågar men... spelar du fiol?" Frågade jag. Hon nickade. 

Jag skyndade mig snabbt till mitt rum och hämtade min gamla fiol. Utan att jag hade märtk det hade hon följt med mig upp. "Vilken fin!" sa hon. Min fiol var mycket annorlunda och speciell. Den var vitt och hade små blommor på stråken. En kort mening som innehåller 6 ord beskrev sagan om ringen, och dem stod på violinen. "A ring, a hobbit, a story." Min gammel gammel mormor hade gjort den. Hon hade också gillat fantasy. Men hon levde långt innan sagan om ringen fanns. Vilket var mystiskt. 

"Få se om du kan nu!" Sa jag och flinade. Hon flinade också och började spela.

Det var det finaste jag någonsin hört. Hon spelade fantastiskt. Och när hon var klar, bugade hon och jag applåderade. 

~Del 3, slut~

Lite mysig melodi medan du läser!♥

//Piraya

JAG TROR ATT JAG HÅLLER PÅ ATT DÖÖÖ! JAG SÅG THE HOBBIT 2 I ONSDAGS OCH DEN ÄÄÄGDE.

Ja, som  jag sa så...SÅG JAG THE HOBBIT 2! Okej, okej.. "Det är ingen stor grej."...Jo men det är väl klart att det är!!

Den var awesome och alla som inte har sett den borde se den, iallafall i 3D. Asså på bio. Den var bra. Punkt.

//Piraya! ♥  

Del 2

Jag fattade ingenting. Var hon...en ängel? Nej, det kunde inte stämma. Änglar hade vita vingar.  Flickan hade svarta. Hon rörde lite med pekfingret, drog till sig armen och satte handen på marken. Böjde nacken och satte sig rakt upp. Hon blinkade till två gånger och öppnade ögonen. Hon flämtade till. "Vem är du? Var är jag!?" Gapade hon förskräckt. "Jag är...Sebastian. Vem är du?" Sa jag. "Angelina. Jag heter Angelina. Men... var är jag?" Sa hon och hade lugnat sig en aning. "Halmstad...eller bara en bit bort från Simlångsdalen." Sa jag. Hon suckade och vände bort huvudet mot skogen. "Vilket land? Vilket år? vilket datum?" Det var för många frågor.  Var det inte hon som skulle svara på mina frågor? "Sverige, fredag den 13, 2014..."

Vi hade gått in. Varken mamma eller pappa var hemma, eftersom dem och jobbet var i Canada. Dem brydde sig inte om mig, inte alls. Vi satt bara där inne. "Vad är du?" Fick jag plötsligt ur mig. Hon spände ögonen och glodde på mig. "Ehm..." Hostade hon. "Eh, förlåt.." Sa jag. "Varför har du vingar, är du en ängel?" Angelina nickade. "Dem blev svarta när jag föll. Det är så det går när en ängel faller." Jag skrattade. "Skämtar du? Eller drömmer jag!?" Skrattade jag. 

~ Del 2, slut ~